Det är dagen efter ett val och de kommande fyra årens politiska landskap är mycket oklart. Vi är många som är bestörta över att ett främlingsfientligt parti vunnit inträde i Sveriges riksdag.

Vi i PIFF vill se ett samhälle präglat av lika möjligheter för kvinnor och män, och där barn inte går miste om nära känslomässiga band till sina föräldrar. För oss är SD:s framgångar därför dubbelt nedslående.

Sverigedemokraterna driver en bakåtsträvande familjepolitik där kvinnor ska ta huvudansvaret för barnen och män ägna sig åt annat. SD vill avskaffa de så kallade ”pappamånaderna” (egentligen lika mycket mammamånader), som betytt mycket för att stödja män i att utnyttja sin rätt att tillbringa tid med och bygga en relation till sitt barn.

Tidigare har KD stått ensamma i riksdagen om detta krav.

• Maria Larsson (kd): ”Det finns ingen som kan tvinga dem [föräldrarna] att överlåta dagar till varandra. Detta blir istället en överenskommelse mellan föräldrarna och en lösning som passar den specifika familjens situation bäst.”
• Verkligheten: Ville vara föräldraledig – fick sparken (DN 6 sept 2010)

DN-artikeln handlar om en man som blev av med jobbet när han ville utnyttja sin rätt till föräldraledighet. Men kvinnor diskrimineras också — ofta redan innan de blivit föräldrar. Många kvinnor får inte ens jobbet från första början, eftersom arbetsgivare räknar med att de kommer att vara borta minst ett år per barn.

Hur länge skall motståndarna till individuell föräldraförsäkring fortsätta låtsas att besluten kring föräldraledigheten inte påverkas av arbetsgivare, fördomar och omgivningens förväntningar?